Praktfulla medaljer och deras gravörer

Partiell förgyllning är en väldigt vacker men sällsynt teknik på medaljer. Förgyllning i sig har en över 8000 års historia. Hur skapades dessa medaljer och vilka var gravörerna bakom dessa konstverk?

Skribent: Tomas Ahrne (nedkortad version publicerad i Sigtuna Myntnytt nr 7/2024) ∙ Källor/foto: Metropolitan Museum, Wikipedia m.fl.

Många numismatiker har betvivlat äktheten hos dessa effektfulla medaljer, och istället föreslagit att de är förfalskningar, föremål för senare guldplätering eller att dåtida gravörer omöjligen kunde besitta den kunskap som behövs för ett sådant fint och detaljerat arbete. Men när dessa medaljer dök upp i slutet av 1600-talet hade tekniken redan använts och förfinats under flera tusen år.

Förgyllning: Olika tekniker

Med förgyllning menas metoden att applicera guld på ytan av olika material. Man kan skapa inlägg med guldtråd, så kallad “inarsia” (“Damascening” på engelska), eller lägga till ett lager med tunna blad eller folie av guld som penslas eller poleras på ytan, ofta med ett oljebaserat bindemedel. På metaller som koppar och brons kan man istället använda metoden brännförgyllning. Man kan även förgylla ytor med pigmenterad guldfärg, och i modern tid även med guldplätering.

Rustningar från 1500-talets England och Frankrike, med brännförgyllda detaljer. Foto: Metropolitan Museum

Partiell förgyllning

När endast vissa ytor förgyllts, kallas detta för partiell förgyllning (På engelska “parcel-gilt”, “selective gilt” eller “partial gilt”. Ofta kallas metoden felaktigt för “damascened bronze” på engelska. Metoden blir en trend på medaljer utförda i England och Frankrike ca 1660-1750. Flera av dessa medaljer finns avbildade som kopparstick i referensverk från 1600-talet, handkolorerade med guld och brunt.

Man har även använt metoden senare, på exempelvis vissa svenska medaljer, med förgyllning på järn (Exempelvis Ljungbergers medalj över Carl Fredrik Scheffer, för Patriotiska Sällskapet 1777, 55 mm, Hy I:297:2 ).

Partiell förgyllning

När endast vissa ytor förgyllts, kallas detta för partiell förgyllning (På engelska “parcel-gilt”, “selective gilt” eller “partial gilt”. Ofta kallas metoden felaktigt för “damascened bronze” på engelska. Metoden blir en trend på medaljer utförda i England och Frankrike ca 1660-1750. Flera av dessa medaljer finns avbildade som kopparstick i referensverk från 1600-talet, handkolorerade med guld och brunt.

Man har även använt metoden senare, på exempelvis vissa svenska medaljer, med förgyllning på järn (Exempelvis Ljungbergers medalj över Carl Fredrik Scheffer, för Patriotiska Sällskapet 1777, 55 mm, Hy I:297:2 ).

George I av England – Konungens död, 1727, ca 27 mm, av Jean-Baptiste Dufour. Foto: The Frick Museum.

Det är okänt om dessa medaljer tagits fram med bladförgyllning eller brännförgyllning, men min egen åsikt är att man har använt sig av brännförgyllning med påpenslad guldpasta, eftersom detta blir mycket mer hållbart än att förgylla med bladguld. Man ska inte underskatta dåtidens mest framstående gravörers tekniker och kunnande. Flera av dessa medaljer förseddes även med en röd lack på de bronsytor som inte täcktes med förgyllning, för att ytterligare förhöja medaljens skönhet.

Dessa praktfulla små skulpturer i bärbart format gavs troligen som prestigefyllda gåvor till medlemmar i olika kungafamiljer eller andra väldigt högt uppsatta dignitärer. 

Lär känna gravörerna bakom dessa vackra medaljer

Flera gravörer har liknande namn, även inom kända gravörfamiljer, vilket gör att det är ganska vanligt med felaktiga medaljattributioner i olika auktionskataloger och böcker. Även födelse- och dödstalen är ibland svåra att fastslå, vilket gör att de angivna årtalen kan skilja mellan olika källor. Man kan hitta felaktiga årtal hos både British museum och The Frick Museum, och många värderingsexperter har konsekvent och felaktigt attribuerat Jean-Baptiste Dufours medaljer till gravören Jean Dollin även när det inte stämmer rent tidsmässigt. Här har jag försökt att sammanställa gravörernas historik så korrekt som möjligt.

Ludvig XIV, 1671, 52 mm, av Jean Warin II. Foto: Baldwin’s.

Jean Warin II (1607-1672)

Fransk målare, skulptör och gravör. Han arbetade som chef för myntverket i Paris från 1647 där han återinförde skruvpressen och förbättrade processen för att prägla mynt. Många av hans medaljer hade propagandaliknande motiv.

Louis XIV – Secours donné aux Hollandais, 1666, 72,5 mm, av Jean-Baptiste Dufour. Foto: MDC/OneBId
Medaljen slogs till minne av Frankrikes hjälp till Nederländerna under deras krig mot England. Freden förmedlades för övrigt av Sverige, i den Nederländska staden Breda år 1667.

Jean-Baptiste Dufour (1637-okänt)

Arbetade på Paris Mint från 1656 till åtminstone 1673. Det finns en känd medalj som han producerade tidigast 1679, så antagligen arbetade han där åtminstone till det året. Gravörsignaturer: D. / D.F. / DV FOVR

Joseph Roettiers (1635–1703)

Flamländsk medaljgravör aktiv på myntverket i England i början av 1670-talet och därefter på myntverket i Frankrike, där han steg i graderna och bland annat bidrog till att ta fram medaljer som togs fram över Ludvig XIV:s historia, i samarbete med Jean Mauger med flera. Gravörsignatur: R.

The coronation of Ludvig XIV, 1667, 70 mm, av Jean Mauger. Foto: Numiscorner.

Jean Mauger (ca 1648-1722)

En av de mest produktiva gravörerna på myntverket i Paris, där han arbetade från 1685 fram till sin död. Han var ansvarig för bland annat 250 av de 286 medaljer som togs fram över Ludvig XIV:s historia och som publierades 1702. På en av hans medaljer (Louis XI – Chamber of Commerce) finns både förgyllda och försilvrade detaljer. Gravörsignaturer: I.M. / I.M.F. / I. MAUGER / I. MAUGER F.

Ludvig XV – Kröningen i Reims, 1722, 41 mm, av Jean Duvivier & Jean Le Blanc. Foto: Baldwin’s of St James’s.

Jean Le Blanc (1676/77–1749)

Det är svårt att hitta information om denna gravör, men Jean Le Blanc arbetade på myntverket i Paris år 1715-1732. Gravörsignatur: LE BLANC

Jean Duvivier (1687-1761)

Som Ludvig XV:s officiella medaljör från 1719, producerade han över 400 stampar. En av hans söner och hans dotter blev också gravörer.
Gravörsignatur: D.V / J. DU VIVIER F. / DU VIVIER F.

Medals of the English Sovereigns – Richard II, 1731, av Jean Dassier. Foto: SPINK

Jean Dassier (1676-1763)

Son till gravören Domaine Dassier. Studerade från 1694 i Paris för Jean Mauger och Joseph Rottiers, varefter han från 1696 arbetade för sin far, som var chefsgravör på myntverket i republiken Geneve. År 1720 efterträdde Jean sin far, vid dennes död, på samma post. Under Jeans tid London föreslog tog han fram den kända medaljserien på 34 medaljer, över engelska kungar, 1731-1732. Den ursprungliga serien producerades i brons, silver och brons med partiell förgyllning. Stamparna har senare återanvänts och även graverats om/ersatts och sålts vidare, och har getts ut igen exempelvis 1755, 1773, 1820/30 och även senare. Serien omfattar 34-36 medaljer beroende på utgåva och flera av de tidiga medaljerna har felaktiga fakta på sig, om de kungar de avbildar. Jean fick manga barn, varav två också blev gravörer av rang. Gravörssignatur: J.D