Carl Gyllenborg (1679-1746) – Slagen med anledning av hans död 1746

Mycket sällsynt medalj, slagen av Gyllenborgs arvingar med anledning av hans död 1746. (Ej att förväxla med den snarlika, lika sällsynta medaljen med samma åtsida men med bredare torn och annan skrift på frånsidan – slagen av Uppsala Universitet.)

Kvalitet: 1+/01, mörk patina, hack. Slitage på de högsta punkterna.
Metall: Silver
Vikt: 66,68 g
Diameter: 53,6 mm
Sällsynthet: Jag hittar endast två sålda silverexemplar i Coin Archives Pro – varav ett, som förekommer fyra gånger i databasen, härstammar från Ernst Otto Horns samling. I databasen förekommer även ett exemplar i brons och ett i förgylld brons. Finns på Kungliga myntkabinettet i silver och på Malmö museum finns en galvanokopia i försilvrad brons.
Referensverk: Hildebrand s.131/2 / Numismatiska Meddelanden XVII-I, s.177/2

Åtsida:
Gyllenborgs högervända porträtt, klädd i prydlig dräkt och rådsmantel.
C·GYLLENBORG COM·R·REGNIQ·SV·SEN·R·CANC·PR·
Nedanför: D. FEHRMAN (gravörens signatur)

Frånsida:
HINC ET IN ULTIMIS ROBUR·
Ett krenelerat torn med fyrkantiga skottgluggar och två utlöpande krenelerade sidomurar. Överst en pytteliten hebreisk text “Jehovah” inuti en strålande triangel (symbolen för treenigheten). I avskärningen: NATUS 1679·MARTII 11 / OB·1746·DEC·9

Carl Gyllenborg (1679-1746)
Greve Gyllenborg växte upp i Uppsala, steg snabbt i graderna inom det militära och blev Karl XII:s legationssekreterare vid den svenska beskickningen i London. Han deltog i fredsförhandlingarna med Ryssland 1718 och 1719 och befordrades senare till Hovkansler. Vid riksdagen 1723 upphöjdes han till riksråd och verkade under första skedet av den så kallade frihetstiden. Som huvudman för Hattpartiet och Arvid Horns outtröttlige motståndare, lyckades han vid riksdagen 1739 krossa Mösspartiet och intog Horns plats som kanslipresident. Efter att ha genomlevt krisen med nederlagen i kriget mot Ryssland 1741–43, förlorade han steg för steg sin prestige. Han må ha haft brister som militär strateg och politiker, men beundrades i samtiden för sin talekonst, frikostighet och sina framgångar inom den samhällsekonomiska och kulturella sfären. På hans långa meritlista finns bland annat: riksråd; president i Kanslikollegium; kansler för Lunds universitet, kansler för Uppsalas universitet, diplomat, politiker och författare.