Karl XII – En svensk här under Greve Carl Gustaf Rehnskölds befäl segrar över en förenad rysk och sachsisk armé vid Fraustadt i Polen den 3 februari 1706

Vacker välbevarad medalj med mörk fin patina och glans, små märken. Tunn medalj, vilket eventuellt innebär en senare tillverkning. Kanten är en aning fasad. Enligt Hildebrand så hämtade gravören Arvid Karlsteen inspiration till medalens motiv från antika romerska mynt. Framställningsår för originalmedaljen 1708.

Slaget vid Fraustadt den 3 februari 1706 var en av de mest lysande svenska segrarna under det stora nordiska kriget. Den svenska armén, ledd av greve Carl Gustaf Rehnskiöld, mötte en dubbelt så stor rysk-sachsisk styrka men lyckades genom skicklig taktik och disciplin fullständigt besegra fienden. Striden slutade med att nästan hela motståndarsidans armé tillfångatogs eller stupade, medan de svenska förlusterna var små. Segern stärkte Sveriges militära rykte i Europa och befäste Rehnskiölds ställning som en av Karl XII:s främsta fältherrar.

Kvalitet: 01/0
Metall: Brons
Vikt: 44,71 g
Diameter: 52,3 mm
Sällsynthet (SKM): Au:XR/0, Ag:RR/3,  Br:RR/1, Sn/Pb:RR/1
Referensverk: Delzanno/SKM: 140C · Hildebrand/HK: 91
Sällsynthet: RR / 1

Åtsida:
Konungens högervända bröstbild utan peruk, iklädd harnesk och mantel.

Frånsida:
En trofé sammansatt av fanor, vapen samt vapensköldar från Ryssland och Sachsen.

Karl XII 1682–1718 (Konung 1697–1718)
Karl XII föddes den 17 juni 1682 på Stockholms slott som son till Karl XI och drottning Ulrika Eleonora den yngre. När fadern dog 1697 blev han kung endast 15 år gammal. Redan i början av sin regeringstid ställdes han inför stora prövningar – kort efter trontillträdet gick Danmark, Polen och Ryssland till gemensamt angrepp mot Sverige i det som skulle bli det Stora nordiska kriget. Den unge kungen svarade med beslutsamhet och militärt geni. Han ledde själv sina trupper och besegrade fienden i flera slag, bland annat vid Narva 1700, där den svenska armén trots kraftigt underläge vann en överväldigande seger.

Efter framgångarna i Baltikum riktade Karl XII sina ansträngningar mot Polen och Sachsen. Under flera år förde han krig i Centraleuropa och tvingade den polske kungen August den starke att avsäga sig tronen. Men hans långa fälttåg förde honom allt längre bort från hemlandet. När han 1708 invaderade Ryssland slutade det i katastrof. Den svenska armén krossades i slaget vid Poltava 1709, och Karl tvingades fly söderut till Osmanska riket, där han tillbringade fem år i exil i Bender (Han återkom till Sverige 1715).

Efter hemkomsten 1715 försökte Karl återställa Sveriges stormaktsställning men möttes av ett utmattat land och en övermäktig fiendeallians. Han fortsatte dock att leda sina trupper personligen i Norge, där han stupade den 30 november 1718 vid belägringen av fästningen Fredriksten. Hans död markerade slutet på stormaktstiden och därefter inleddes frihetstiden i Sverige.

Karl XII var en unik gestalt i svensk historia – envis, plikttrogen och kompromisslös. Han levde enkelt, delade sina soldaters strapatser och ägnade nästan hela sitt liv åt krigföring. För sina beundrare var han en hjältekung och symbol för mod och ståndaktighet; för sina kritiker en enveten härskare vars envishet förde Sverige i ruin. Oavsett tolkning förblir han en av Sveriges mest mytomspunna och omdiskuterade regenter.

Hildebrand: “Grefve Rehnsköld hade endast 10 till 12,000 man och icke en enda kanon; fienden, som anfördes af Sachsiske Generalen 31. J. von Schulenburg, hade 20,000 man och 32 fältkanoner. leke desto mindre angrepo Svenskarne och vunno inom två timmar en fullständig seger. Sju tusen fiender lågo slagna på fältet; ännu flera gjordes till fångar. Denna seger var så mycket mera vigtig, som Konung Augusts plan att förena sina trupper med Schulen-hurgs härigenom tillintetgjordes, liehnsköld utnämndes efter denna bragd till Fältmarskalk och steg i Konungens förtroende.

Åtsida: CAROLVS. XII. D. G. REX. SVECIAE. Högervänd bröstbild över konungen, iklädd prydligt harnesk, brämade mantelveck och omlindad halsduk. Under armen: AK

Frånsida: DE. SCHVLENBVRGIO. En upprest trofé af fanor och vapen samt Rysslands och Sachsens korslagda vapensköldar. I avskärningen: DVCTV REHNSKIOLDII AD FRAVSTATT DIE 3 FEBR A 1706

Karl XII (1682-1718)
Karl XII ärvde makten över stormakten Sverige år 1697, som enväldig kung efter fadern Karl XI:s död. Han blev internationellt erkänd som en genialisk militär strateg och tillbringade merparten av sin regeringstid i fält under det Stora Nordiska Kriget. Vid krigsutbrottet tvingade han Danmark-Norge till fred och slog den ryska armén i slaget vid Narva. Efter ytterligare framgångar i bland annat Polen, vände krigslyckan under fälttåget mot Ryssland 1707. Det slutade med nederlaget i Poltava 1709 och att Karl XII flydde till det Osmanska riket, där han kom att vistas under flera år medan han styrde Sverige på distans. Efter flera skattereformer för att finansiera fortsatt krigföring hamnade Sverige i en ekonomisk kris, samtidigt som pesten härjade i landet. Karl XII blev ihjälskjuten år 1718 under belägringen av fästningen Fredriksten i Norge. Som en reaktion på Karl XII:s senare styre avvecklades enväldet och makten hamnade i riksdagen, vilket inledde Frihetstiden. Karl XII talade fyra språk flytande, och behärskade ytterligare fem språk något. Konungen bröt mot den rådande trenden att bära peruk och hade under kriget på sig en enkel men högkvalitativ karolinsk soldatuniform. På faderns sida härstammade Karl XII från Gustav Vasa och på moderns sida från Birger jarl. Karl XII:s fullständiga titulering innehöll över 20 titlar. Hans stora intresse för teater och arkitektur gjorde att han ville att en teater skulle få en framträdande plats i uppförandet av Stockholms nya slott. Karl XII hade även ett stort intresse för främmande kulturer.