Ulrica Eleonora den äldre – Drottningens kröning 25 november 1680

En mycket vacker medalj med fint porträtt och bevarad präglingsglans. Kröningen hölls i Storkyrkan i Stockholm. Detta exemplar har en vikt som ligger nära vikten hos dåtida Markmynt. Medaljen präglades både i olika myntvikter och som medalj i samma storlek men med flera olika vikter. Sällsynt (R).

Kvalitet: God 01, nära 01/0. Bevarad präglingsglans, krispiga detaljer och endast lite slitage på de högsta punkterna. Små hack och märken.
Metall: Silver
Vikt: 12,29 g
Diameter: 30,9 mm
Referensverk: Hildebrand 7, Delzanno 7a (R)

Åtsida:
VLRICA ∙
ELEONORA
Drottningens högervända porträtt med uppsatt hår och vacker dräkt.

Frånsida:
FACTA SOCIA REGNI (=Hon har blivit delaktig i kungamakten)
Drottningens krona

Kastmynt
Seden med kastmynt (även kallade kastpenningar) vid kröning och begravning, härstammar åtminstone från Gustav Vasas kröning. Det första kastmyntet med ett motiv framtaget speciellt för händelsen, ser vi vid Karl IX:s kröning 1607. Kastmynten hade ofta myntvikter, exempelvis 2 mark eller 1/3 riksdaler och kompletterades eller ersattes ibland av medaljer utan myntknuten vikt. Vid Karl XIV Johans begravning 1844 användes seden med utkastning senast, då med en medalj. Seden avskaffades, bland annat för att utkastandet skapade oroligheter i folkmassorna, och från Oskar I:s tid gavs i stället minnesmedaljer ut till utvalda delar av befolkningen.

Ulrika Eleonora den äldre (1656-1693)
Ulrika föddes i Köpenhamn, som dotter till kung Fredrik III av Danmark. År 1675 trolovades hon med den svenske kungen Karl XI, som hon fattade tycke för. Det skånska krigets utbrott gjorde att giftermålet fick vänta. Ulrika deltog inte i firandet av segrarna över Sverige under kriget, och hon samlade mat och medicin till de svenska krigsfångarna i Danmark.

När kriget var slut, i samband med fredsunderhandlingarna i Lund 1679, godkändes slutligen giftermålet mellan Ulrika Eleonora och Karl XI. Ulrika Eleonora var populär i Danmark för sin barmhärtighet och hon hoppades att giftermålet skulle förvandla fiendeskapen mellan Danmark och Sverige till evig vänskap länderna emellan. Det blev ett enkelt giftermål, men kröningsceremonin senare samma år blev desto högtidligare. Ulrika Eleonora avsade sig frivilligt många av de förmåner och apanage som hon tilldelades av både Danmark och Sverige.

Hon saknade allt politiskt inflytande men verkar ha varit lycklig i sitt äktenskap. Man beräknat att sju åttondelar av hennes underhåll gick till välgörenhet, såsom att lindra hungersnöden för de landområden som drabbats av missväxt och att starta ett fattighus på Kungsholmen. Hon påbörjade även arbetet med att modernisera förlossningskonsten i Sverige. Vid hennes död kommenterade grevinnan De la Gardie: “Jag tror inte att någon kunglig person blivit så sörjd som H.M. Här är allmän gråt och jämmer, och alla människor gå sorgklädda, så att i hela staden finns knappt en enda aln svart tyg mer att köpa”. Karl XI själv var otröstlig. “Här lämnar jag mitt halva hjärta”, sade han när han skildes från den döda. Mot hennes önskan blev begravningen i Riddarholmskyrkan väldigt påkostad. Hennes make, konungen, lät även betala ut samma belopp till de fattiga och han beslutade om två års offentlig hovsorg.