Kristina – Kristina utkorad till drottning efter faderns död 1632

Denna medalj är relativt vanlig i samlingar (minst 20 exemplar kända) men den är sällan ute på marknaden. I CoinArchives  Pro hittar jag förutom detta exemplar, endast sex försäljningar av denna medalj de senaste 10 åren.

En historisk och vacker medalj med spännande symbolik i form av fågel Fenix, och det är en av de viktigaste medaljerna ur drottning Kristinas fascinerande liv. Delvis bevarad glans, främst på områden med relief. Mycket fin djup relief, med fint bevarade detaljer förutom en del slitage på de allra högsta punkterna. Små hack och märken. Fläckar (av samma typ som finns på flera medaljer som tillhört den kända friherre Bondes samling), små märken.

Kristinas kröningståg var det pampigaste i Sveriges historia. Med en kortege som var över en mil lång, 40 örlogsskepp på parad i Strömmen, och tre triumfbågar som uppförts i staden, måste det ha varit en imponerande syn. Kröningen var omstridd, då hon valde att inte följa traditionen och istället genomförde en ceremoni som speglade hennes egna, personliga visioner.

Observera: Medaljen är fotograferad genom den skyddande plastkassetten den är förseglad i, vilket gör att flera av de repor som har uppstått i själva  plasten som etuiet är tillverkat av, syns på bilderna. Detaljerna får även en något svagare intryck. Det går givetvis att ta ut medaljen genom att bryta förseglingen, om man hellre visar upp och hanterar medaljen “fritt”.

Kvalitet: God 01 (nära 01/0), slitage på de högsta punkterna, karaktäristiska “Bonde-fläckar” eftersom den har ingått i denna berömda storsamling. Hack, rispor.
Metall: Silver
Vikt: 40,85 g
Diameter: 49,16 mm
Sällsynthet (SKM): Ag:+20, Sn/Pb:RR/1
Referensverk: Delzanno/SKM: 1b · Hildebrand/HK: 60

Åtsida:
Drottning Kristinas vänstervända porträtt.

Frånsida:
Fågel Fenix brinner i sitt rede, uppe på en hög klippa, omgiven av ett hav. Solen strålar högt uppifrån.

Hildebrand: “Christina hade redan den 24 Dec. 1627, på riksdagen i Stockholm, i öfverensstämmelse med 1604 års arfförening, blifvit af Rikets Ständer förklarad thronarfvinge, i händelse Konungen, hennes fader, skulle dö utan att efterlemna någon son, och detta löfte förnyades innan Konungen reste ut till kriget i Tyskland. Efter hans död hade armeen genom aflagd trohetsed erkänt Christina som Drottning, och på riksdagen i Stockholm bekräftade Ständerna d. 14 Mars 1633 ytterligare hvad de lofvat fadern. Regeringen under Drottningens minderårighet fördes af de fem höga riksembetenas innehafvare, Drotset, Marsken, Amiralen, Kansleren och Skattmästaren, enligt den af Axel Oxenstierna uppsatta och af Konung Gustaf Adolf gillade, ehuru ej underskrifna regeringsformen, hvilken af Rikets
Ständer antogs d. 29 Juli 1634.”

Åtsida: CHRISTINA D: G: SUEC: GOTH: VAND: Q: DES: REGINA. Drottningens bröstbild nästan framvänd, i rikt utsmyckad dräkt, som går upp till halsen, med strålkrona på nacken, pärlband, spetsar, och på bröstet ett juvelsmycke. Nedanför, vid sidorna, knapt märkbart: S D

Frånsida: PHOENIX PHOENICIS GUSTAVI E FUNERA NATA. En ung fågel Fenix, med krönt huvud, höjer sig ur ett brinnande bål på toppen av en hög klippa. I förgrunden och vid sidorna syns tre andra mindre berg uppskjutande ur havet. Överst strålar solen.

Placerad i graderingskassett (NGC / AU 58)
https://www.ngccoin.com/certlookup/6822175-001/58/

Drottning Kristina (1626-1689)
Hon föddes 7, 8, 17 eller 18 december – enligt olika källor – i Stockholm. Kristina skriver i sin självbiografi att barnmorskorna (jordemödrarna) trodde att hon var en pojke vid födseln. Enligt Kristina ska fadern Gustav II Adolf emellertid ha utbrustit “Låtom oss tacka Gud, min syster. Jag hoppas, att denna flicka skall bliva mig så god som en gosse. Jag beder Gud, att han bevarar henne, eftersom han har gett mig henne.”. Kungen fick ständerna att erkänna Kristina som arvfurstinna för att säkerställa att den svenska kronan inte skulle tillfalla den polska grenen av Vasaätten utifall konungen inte skulle få någon son. När Kristina var tjugo år gammal skrev och talade hon latin, franska, tyska och holländska – och hon lärde sig även på egen hand grekiska, italienska och spanska. Hon intresserade sig mer för idrott än för handarbete.

Rikskansler Axel Oxenstierna skötte undervisningen i statsangelägenheter, vilket Kristina själv skriver att hon uppskattade väldigt mycket. År 1644 blev Kristina myndigförklarad och regerande drottning. Under långa perioder vistades hon i Kungsör för att slippa undan pestepidemierna. En av drottningens idoler var Alexander den Store, och hon förkovrade sig även ivrigt konst och vetenskap – och lät köpa in böcker från hela Europa. Hon bjöd även in lärda män till Sverige, den främste av dessa var René Descartes, som tyvärr avled kort efter sin ankomst.

Kristina kröntes till Drottning av Guds nåde 1650 och en kröningsfest hölls både på slottet och i staden med en rad gästabud, fyrverkerier och andra nöjen. På Stortorget serverades en helstekt kröningsoxe åt invånarna och ur flera fontäner flödade vin. Samma år godkände Kristina dödsdomen för två gamla kvinnor från Umeå som erkänt att de rest till Blåkulla och använt trollkatter för att mjölka andras kor. Sveriges ekonomi försämrades under Kristinas regeringstid på grund av tidigare perioder av kostsamma krig.

Kristina abdikerade 1654 och lämnade Stockholm samma dag. Den 3 november 1655 konverterade hon till katolicismen och reste till Rom där hon intrigerade och levde som populär kändis. Hennes frispråkighet och ekonomiska bekymmer gjorde senare att hennes status falnade. Hon begravdes slutligen i en enkel marmorsarkofag i Peterskyrkans grotta.