Kristina – Drottningens kröning (1650) – Kastmynt (41,4 mm)

En härligt grått patinerad medalj med matt yta och hög relief. Tidigare okänd variant av detta kastmynt. Även övriga kända varianter är ovanliga i tenn (Delzanno: RRR-XR). Kristinas kröningståg var det pampigaste i Sveriges historia. Med en kortege som var över en mil lång, 40 örlogsskepp på parad i Strömmen, och tre triumfbågar som uppförts i staden, måste det ha varit en imponerande syn.

Kvalitet: 01, korroderad stamp, eventuellt senare men gammal produktion. Vacker, hög relief. Även silvervarianterna är ojämnt centrerade.
Metall: Bly/tenn
Vikt: 31,87 g
Diameter: 41,4 mm
Referensverk: Hildebrand 39, Saknas i Delzanno (Liknar 48 med lock i pannan, men kortare spets på kronan som nr 50. Annorlunda molnformation och bokstäver – se M och T.)

Åtsida:
CHRISTINA REGINA
Drottningens vänstervända porträtt med uppsatt hår och lagerkrans.

Frånsida:
AVITAM ∙ ET
∙ AVCTAM ∙
(= Fäderneärvd och utökad)

Kastmynt
Seden med kastmynt (även kallade kastpenningar) vid kröning och begravning, härstammar åtminstone från Gustav Vasas kröning. Det första kastmyntet med ett motiv framtaget speciellt för händelsen, ser vi vid Karl IX:s kröning 1607. Kastmynten hade ofta myntvikter, exempelvis 2 mark eller 1/3 riksdaler och kompletterades eller ersattes ibland av medaljer utan myntknuten vikt. Vid Karl XIV Johans begravning 1844 användes seden med utkastning senast, då med en medalj. Seden avskaffades, bland annat för att utkastandet skapade oroligheter i folkmassorna, och från Oskar I:s tid gavs i stället minnesmedaljer ut till utvalda delar av befolkningen.

Drottning Kristina (1626-1689)
Hon föddes 7, 8, 17 eller 18 december – enligt olika källor – i Stockholm. Kristina skriver i sin självbiografi att barnmorskorna (jordemödrarna) trodde att hon var en pojke vid födseln. Enligt Kristina ska fadern Gustav II Adolf emellertid ha utbrustit “Låtom oss tacka Gud, min syster. Jag hoppas, att denna flicka skall bliva mig så god som en gosse. Jag beder Gud, att han bevarar henne, eftersom han har gett mig henne.”. Kungen fick ständerna att erkänna Kristina som arvfurstinna för att säkerställa att den svenska kronan inte skulle tillfalla den polska grenen av Vasaätten utifall konungen inte skulle få någon son. När Kristina var tjugo år gammal skrev och talade hon latin, franska, tyska och holländska – och hon lärde sig även på egen hand grekiska, italienska och spanska. Hon intresserade sig mer för idrott än för handarbete.

Rikskansler Axel Oxenstierna skötte undervisningen i statsangelägenheter, vilket Kristina själv skriver att hon uppskattade väldigt mycket. År 1644 blev Kristina myndigförklarad och regerande drottning. Under långa perioder vistades hon i Kungsör för att slippa undan pestepidemierna. En av drottningens idoler var Alexander den Store, och hon förkovrade sig även ivrigt konst och vetenskap – och lät köpa in böcker från hela Europa. Hon bjöd även in lärda män till Sverige, den främste av dessa var René Descartes, som tyvärr avled kort efter sin ankomst.

Kristina kröntes till Drottning av Guds nåde 1650 och en kröningsfest hölls både på slottet och i staden med en rad gästabud, fyrverkerier och andra nöjen. På Stortorget serverades en helstekt kröningsoxe åt invånarna och ur flera fontäner flödade vin. Men Kristina var inte alltid så from; samma år godkände hon dödsdomen för två gamla kvinnor från Umeå som erkänt att de rest till Blåkulla och använt trollkatter för att mjölka andras kor. Under Kristinas regenttid försämras Sveriges ekonomi dramatiskt, på grund av tidigare perioder av kostsamma krig.

Kristina abdikerade 1654 och lämnade Stockholm samma dag. Den 3 november 1655 konverterade hon till katolicismen och reste till Rom där hon både intrigerade och levde som populär kändis. Hennes kovertering var både uppseendeväckande och mycket kontroversiell i samtiden, och användes av påven i propagandasyfte för katolicismen. Hennes frispråkighet och ekonomiska bekymmer gjorde senare att hennes status falnade. Hon begravdes slutligen i en enkel marmorsarkofag i Peterskyrkans grotta.