Drottning Lovisa (1828-1871) – Drottningens död i Stockholm den 30 Mars 1871

En vacker och stilren medalj, graverad av en av våra allra främsta gravörer, Lea Ahlborn.

Drottning Lovisa hade under flera år lidit av sviktande hälsa, troligen till följd av en lungsjukdom som förvärrades under vintern 1870–1871. Hon tillbringade sina sista månader i stillhet på Stockholms slott, omgiven av några få närstående. Den 30 mars 1871 avled hon stilla, endast 42 år gammal, och hela hovet sörjde henne djupt. Begravningen ägde rum med stor värdighet i Riddarholmskyrkan, där hon lades till vila bland Sveriges tidigare kungligheter.

Kvalitet: 1+/01, slitage i fält
Metall: Tenn
Vikt: 35,65 g
Diameter: 44,38 mm
Sällsynthet (SKM): Au:UNIK/0, Ag:3, Br:3, Sn:+50
Referensverk: Delzanno/SKM: 1d

Åtsida:
Drottningens vänstervända porträtt.

Frånsida:
Odödlighetens skyddsängel flyger med fladdrande mantel, med en palmkvist i ena handen och en Ouroboros/hjulorm i den andra (symbolen för odödlighet).

Lovisa av Nederländerna (1828–1871)
Lovisa av Nederländerna föddes den 5 augusti 1828 i Haag som dotter till kung Vilhelm II av Nederländerna och storfurstinnan Anna Pavlovna av Ryssland, syster till tsar Alexander I. Hon växte upp i ett kosmopolitiskt hov präglat av både nederländska och ryska traditioner, där hon fick en gedigen utbildning i språk, musik och litteratur. Redan som ung beskrevs hon som allvarlig, intelligent och plikttrogen – egenskaper som senare kom att prägla hennes roll som svensk drottning. År 1849 förlovades hon med kronprins Karl (senare Karl XV) av Sverige och Norge, och paret gifte sig den 19 juni 1850 i Haag.

Äktenskapet mellan Karl och Lovisa var till en början lyckligt men kom med tiden att präglas av olikheter i temperament. Karl var livlig, charmfull och sällskaplig, medan Lovisa var mer reserverad och from. Hon fann ofta hovlivet i Stockholm krävande och isolerande, och ägnade sig hellre åt välgörenhet, utbildningsfrågor och konstnärligt skapande. Som drottning visade hon ett särskilt intresse för sjukvård och fattigvård, och stödde flera sociala initiativ, bland annat sjukhusverksamhet och kvinnlig utbildning. Hon var också en skicklig tecknare och målare, och hennes konstnärliga begåvning uppskattades av samtiden.

Lovisa och Karl fick en dotter, prinsessan Lovisa, född 1851, som senare blev drottning av Danmark genom sitt äktenskap med kung Fredrik VIII. Någon manlig arvinge föddes aldrig, vilket bidrog till att kungamakten efter Karl XV:s död gick över till hans bror, Oscar II. Trots sitt tillbakadragna sätt vann Lovisa respekt för sin pliktkänsla och sitt stillsamma inflytande över kungen, även om hon sällan deltog i det offentliga livet.

Lovisa av Nederländerna avled den 30 mars 1871 i Stockholm, endast 42 år gammal. Hon begravdes i Riddarholmskyrkan. I eftervärlden har hon beskrivits som en drottning som levde i skuggan av sin mer färgstarke make, men som med stillsam styrka och moralisk integritet gav en mänsklig och kulturell prägel åt det svenska hovet under 1800-talets mitt.