Kristina – Drottningens segrande självförsakelse i andligt och världsligt avseende

En utomordentligt vacker och välbevarad medalj med fin glans och krispiga detaljer. Sällan förekommande i alla metaller. Proveniens: MCN Numismatica, Italien, 2024.

Drottning Kristina var övertygad om sina gudalika intellektuella gåvor och uppskattade dem högt. Hon såg sig själv som en lärd monark i renässansens anda och var stolt över sin bildning, sin skarpa förmåga att resonera och sitt breda vetande inom filosofi, konst och vetenskap. Kristina betraktade sitt intellekt som en gudagiven egenskap som skilde henne från mängden och som gav henne rätt att stå över hovets och samhällets vanliga förväntningar på en kvinna – något hon ofta framhöll både i sina brev och i samtal med lärda män som den franska filosofen René Descartes.

Kvalitet: 01/0.
Metall: Brons
Vikt: 22,44 g
Diameter: 36 mm
Sällsynthet (SKM): Ag:R/6, Br:RR/2, Sn/Pb:RR/1
Referensverk: Delzanno/SKM: 179b · Hildebrand/HK: 110

Åtsida:
Drottning Kristinas högervända porträtt, med uppsatt lockigt hår.

Frånsida:
Segergudinnan skriver på en tavla som hänger på en palm.

Drottning Kristina (1626-1689)
Hon föddes 7, 8, 17 eller 18 december – enligt olika källor – i Stockholm. Kristina skriver i sin självbiografi att barnmorskorna (jordemödrarna) trodde att hon var en pojke vid födseln. Enligt Kristina ska fadern Gustav II Adolf emellertid ha utbrustit “Låtom oss tacka Gud, min syster. Jag hoppas, att denna flicka skall bliva mig så god som en gosse. Jag beder Gud, att han bevarar henne, eftersom han har gett mig henne.”. Kungen fick ständerna att erkänna Kristina som arvfurstinna för att säkerställa att den svenska kronan inte skulle tillfalla den polska grenen av Vasaätten utifall konungen inte skulle få någon son. När Kristina var tjugo år gammal skrev och talade hon latin, franska, tyska och holländska – och hon lärde sig även på egen hand grekiska, italienska och spanska. Hon intresserade sig mer för idrott än för handarbete.

Rikskansler Axel Oxenstierna skötte undervisningen i statsangelägenheter, vilket Kristina själv skriver att hon uppskattade väldigt mycket. År 1644 blev Kristina myndigförklarad och regerande drottning. Under långa perioder vistades hon i Kungsör för att slippa undan pestepidemierna. En av drottningens idoler var Alexander den Store, och hon förkovrade sig även ivrigt konst och vetenskap – och lät köpa in böcker från hela Europa. Hon bjöd även in lärda män till Sverige, den främste av dessa var René Descartes, som tyvärr avled kort efter sin ankomst.

Kristina kröntes till Drottning av Guds nåde 1650 och en kröningsfest hölls både på slottet och i staden med en rad gästabud, fyrverkerier och andra nöjen. På Stortorget serverades en helstekt kröningsoxe åt invånarna och ur flera fontäner flödade vin. Samma år godkände Kristina dödsdomen för två gamla kvinnor från Umeå som erkänt att de rest till Blåkulla och använt trollkatter för att mjölka andras kor. Sveriges ekonomi försämrades under Kristinas regeringstid på grund av tidigare perioder av kostsamma krig.

Kristina abdikerade 1654 och lämnade Stockholm samma dag. Den 3 november 1655 konverterade hon till katolicismen och reste till Rom där hon intrigerade och levde som populär kändis. Hennes frispråkighet och ekonomiska bekymmer gjorde senare att hennes status falnade. Hon begravdes slutligen i en enkel marmorsarkofag i Peterskyrkans grotta.

Hildebrand: “Drottningens afsägelse af den tro, för hvilken hennes fader kämpat och offrat sitt lif och till hvars skydd hennes egen regering vidtagit de kraftigaste åtgärder, prisades af katolikerna och betraktades af henne sjelf som en storartad seger. Hennes beslut att nedlägga sin krona, för att egna sig åt njutning af vetenskap, vitterhet och skön konst, prisades icke mindre af hennes klienter och beundrare inom det verldsliga området. Minnespenningarne torde syfta på denna dubbla seger.”

Åtsida: CHRISTINA REGINA. Högervänd bröstbild med lockigt hår och flätor i nacken. Under halskanten:I. H. F.

Frånsida: G D MAXIMA på en oval sköld fäst på ett palmträd. Orden skrivs på skölden med gåspenna av segergudinnan, som står med ena foten på marken, stödjande den andra på ett klot, och håller en palmkvist i sin vänstra hand.