Fredrik I – Konungens minne 1787

En vacker liten medalj som ingår i “Enhörnings regentlängd” – en serie medaljer på dryga dussinet, som skapades av gravören Carl Enhörning och som avbildar svenska regenter. Medaljerna började ges ut 1786, och man kunde då prenumerera på medaljutgivningen. Den första medaljen som gavs ut var för Karl IX. Medaljen är mörkare och lite mer åt det bruna bronshållet än på bilderna. Tidigare odokumenterad i brons i Delzanno/SKM.

Kvalitet: God 01, fina detaljer och bevarad präglingsglans.
Metall: Brons
Vikt: 5,61 g
Diameter: 24,19 mm
Sällsynthet (SKM): Ag:10, odokumenterad i brons
Referensverk: Delzanno/SKM: 126(var) · Hildebrand/HK: 80

Åtsida:
Konungens högervända bröstbild.

Frånsida:
Text med födelse- och dödsår med latinska bokstäver, omgiven av lagerkrans.

Fredrik I 1676–1751 (Konung 1720–1751)
Fredrik I föddes den 28 april 1676 i Kassel i Tyskland som son till lantgreven Karl av Hessen-Kassel och prinsessan Maria Amalia av Kurland (i dåvarande Livland, idag en del av Lettland). Han var militärt utbildad och deltog tidigt i fälttåg på kontinenten. År 1715 gifte han sig med den svenska prinsessan Ulrika Eleonora den yngre, syster till Karl XII. Efter kungens död 1718 och Ulrikas korta regeringstid utsågs Fredrik 1720 till kung av Sverige, men hans roll kom snart att bli främst representativ. Hans regeringstid markerar början på den så kallade frihetstiden, då makten övergick från kungen till riksdagen.

Till en början deltog Fredrik aktivt i politiken och försökte stärka kungamakten, men riksdagen begränsade hans inflytande. Den nya regeringsformen 1720 fastslog att makten låg hos ständerna, medan kungen skulle följa deras beslut. Han visade dock viss diplomatisk skicklighet och deltog i fredsförhandlingarna efter det stora nordiska kriget. Under hans tid avslutades freden med Ryssland i Nystad 1721, som definitivt satte punkt för Sveriges stormaktstid. Trots de stora förlusterna lyckades Sverige återhämta sig ekonomiskt, och handeln började blomstra på nytt.

Fredrik I var intresserad av vetenskap och kultur och främjade flera initiativ, bland annat grundandet av Kungliga Vetenskapsakademien 1739. Han lät även genomföra förbättringar i arméns organisation och stödde manufakturer och hantverk. Hans tyska bakgrund gjorde dock att han ofta uppfattades som främmande av många svenskar, och hans popularitet var begränsad. Han talade dålig svenska och överlät det mesta av styret till riksråden och riksdagen.

Som person beskrivs Fredrik som artig men svag, och hans senare år präglades av trötthet och sjukdom. Han levde tillbakadraget på Stockholms slott och i Uppsala, medan den politiska makten helt låg hos de framväxande hattarna och mössorna. Fredrik I avled den 25 mars 1751 och efterträddes av Adolf Fredrik. Han blev den förste svenske kungen utan verkligt inflytande över regeringen – men också den som inledde en ny epok av politisk frihet och kulturell blomstring.