Gustav Vasa – 400-årsminnet av Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523

En konstnärligt vackert utförd medalj av vår kände skulptör Carl Milles. Den passar perfekt i alla medaljsamlingar, och är även intressant för samlare av Carl Milles-konst. Fin glans. Minimala fläckar.

Gustav Vasas intåg i Stockholm skedde på midsommardagen, den 24 juni 1523, efter att han låtit Sverige bryta sig ur Kalmarunionen och blivit vald till Sveriges kung den 6 juni samma år. Detta markerade slutet på befrielsekriget och Stockholms befrielse från det danska styret. Intåget ledde till att Gustav Vasa blev kung och att Sverige blev ett självständigt rike. Händelsen skildras även på den berömda och storslagna målningen av Carl Larsson som hänger i den övre trapphallen i Nationalmuseum i Stockholm.

Kvalitet: God 01/0
Metall: Brons
Vikt: 73 g
Diameter: 55,7 mm
Sällsynthet: Bronsmedaljerna är antagligen framställda i fler än 1000 exemplar, men den förekommer ändå inte jätteofta på marknaden.
Referensverk: Delzanno/SKM:29d · Typ VI i boken “Medaljer Konstnärer” (Delzanno)

Åtsida:
Konungens högervända porträtt
GUSTAV WASA SVERIGES KONUNG

Frånsida:
Stockholm slott, med två svävande kronor ovanför.
STOCKHOLM MOTTOG BEFRIAREN MIDSOMMAREN 1523

Randskrift:
SAMFUNDET S:T ERIK ÅT 400-ÅRSMINNET 1923

Stämplar på randen:
B / S&Co (upp och ner)

Gustav Vasa 1496–1560 (Konung 1523–1560)
Gustav Eriksson Vasa föddes den 12 maj 1496 på Rydboholm i Uppland, som son till riddaren Erik Johansson Vasa och Cecilia Månsdotter. Efter sin uppväxt vid hovet hamnade han under orostider i fångenskap hos danskarna, men lyckades fly till Dalarna där han väckte folkets motstånd mot danska konungen Kristian II:s styre. Efter det så kallade befrielsekriget och Stockholms blodbad 1520, blev Gustav ledare för upproret och valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523, vilket markerade slutet på Kalmarunionen och början på det moderna svenska konungadömet.

Som regent genomförde Gustav Vasa genomgripande förändringar som lade grunden till den svenska nationalstaten. Den mest avgörande var reformationen, då Sverige bröt med påven och den katolska kyrkan. Kyrkans egendomar drogs in till kronan, och den svenska bibelöversättningen av 1541, Gustav Vasas bibel, blev ett viktigt steg i språkets utveckling. Han centraliserade makten, införde fasta skatter och byggde upp en stark statlig förvaltning. Under hans regeringstid skapades grunden för en enhetlig nation med kungens makt över både kyrka och folk.

Sverige präglades under Gustav Vasas tid av både framsteg och hårdhet. Han moderniserade armén, lät uppföra fästningar och organiserade rikets ekonomi, men styrde också med järnhand. Flera bondeuppror, som Dackefejden 1542–43, slogs ner brutalt. Samtidigt stärktes handeln, och riket fick en tydligare geografisk och administrativ struktur. Hans enväldiga stil skapade stabilitet efter årtionden av kaos, men också rädsla och motstånd.

Gustav Vasa var en kraftfull och egensinnig härskare, men också djupt praktisk och målmedveten. Han lade grunden till det svenska kungahuset och såg sig själv som landsfader. Enligt traditionen ska han ha varit misstänksam, sparsam och hetlevrad, men också en man med humor och stark vilja. Han avled den 29 september 1560 på Stockholms slott och efterträddes av sin son Erik XIV. Gustav Vasa är än i dag en av Sveriges mest omdiskuterade men också mest avgörande regenter. Sverige firar nationaldagen (tidigare Svenska flaggans dag) den 6 juni för att uppmärksamma två viktiga historiska händelser, varav Gustav Vasas val till kung 1523 är den ena (undertecknandet av 1809 års regeringsform är den andra).

Carl Milles 1875–1955
Carl Milles, egentligen Carl Emil Wilhelm Andersson, föddes den 23 juni 1875 i Uppsala. Han växte upp i en konstnärligt intresserad familj och utbildade sig först till möbelsnickare innan han började studera vid Tekniska skolan i Stockholm och senare vid konstakademier i Paris och München. Efter flera år i Frankrike, där han tog starka intryck av skulptörer som Auguste Rodin, återvände han till Sverige i början av 1900-talet. Där blev han snabbt en av landets mest framstående skulptörer, känd för sina monumentala verk, sin känsla för rörelse och sitt ofta himmelskt svävande formspråk.

Milles är mest förknippad med skulpturer som förenar myt, människa och natur. Bland hans mest kända verk finns Poseidonstatyn i Göteborg, Orfeusgruppen utanför Konserthuset i Stockholm och Europa och tjuren vid Tändstickspalatset. Hans skulpturer präglas av lekfull dynamik, ofta med gestalter som tycks sväva i luften eller sträcka sig mot himlen. Milles var djupt inspirerad av både antiken och kristen symbolik, och hans verk speglar en romantisk tro på människans strävan efter det gudomliga. Han arbetade i brons och granit men använde ibland även gips och marmor i sina studier.

Utöver sina monumentala verk skapade Carl Milles också medaljer, plaketter och mindre skulpturer. Bland hans medaljmotiv finns porträtt av samtida kulturpersonligheter och allegoriska framställningar med klassisk inspiration. Hans medaljkonst präglas av samma känsla för rörelse och balans som hans större verk — ofta kombinerad med en distinkt, nästan arkitektonisk precision.

Carl Milles bodde och verkade under större delen av sitt liv på Millesgården på Lidingö, som han byggde upp tillsammans med sin hustru, konstnären Olga Milles. Gården fungerade både som hem, ateljé och skulpturpark, och donerades 1936 till svenska folket som en stiftelse. Idag är Millesgården ett museum som visar både hans egna verk och tillfälliga konstutställningar. Carl Milles avled den 19 september 1955 i Lidingö, men hans skulpturer fortsätter att pryda torg, parker och museer världen över — som en förening av klassisk skönhet och modern svensk konstnärssjäl.