Sigismund – Frivilliga Skytterörelsens Propaganda 1993

Prisvärd medalj med fint porträtt, slagen 1993.

“Frivilliga Skytterörelsens Rikspropaganda” var en årlig, individuell minnestävling i skytte som arrangerades av Svenska Skyttesportförbundet. Tävlingen, som startade 1934, omfattade olika skyttegrenar som gevär, korthåll, luftgevär, kulsprutepistol (ksp) och automatkarbin (ak). Den var öppen för medlemmar i skytteföreningar samt personal från Hemvärnet, militära förband och Försvarsutbildarna.

Kvalitet: God 01 , skiftningar i åtsidans metall.
Metall: Brons
Vikt: 48,4 g
Diameter: 40,1 mm

Åtsida:
Konungens högervända porträtt.
SIGISMUND
SVERIGES KONUNG
1592-1599

Frånsida:
FRIVILLIGA SKYTTERÖRELSENS RIKSPROPAGANDA 1993

Sigismund 1566–1632 (Konung 1592–1599)
Sigismund föddes den 20 juni 1566 på Gripsholms slott som son till Johan III och Katarina Jagellonica. Genom sin mor var han sonson till den polske kungen Sigismund I (Zygmunt I Stary), och därmed arvtagare till två troner. När hans far dog 1592 ärvde han kronan i Sverige, men han hade redan 1587 valts till kung av Polen och storfurste av Litauen. Han var därmed den första – och enda – regenten i den svensk-polska personalunionen. Sigismund var uppfostrad som katolik och såg sig som både svensk och polsk monark, men hans religiösa övertygelse kom snabbt i konflikt med det alltmer lutherska Sverige.

Vid sitt trontillträde försökte Sigismund försäkra den svenska adeln och prästerskapet att han skulle respektera den protestantiska tron. Han lovade detta genom att underteckna Uppsala stadga 1593, men i praktiken försökte han stärka den katolska kyrkans ställning. Under sin frånvaro i Polen utsåg han sin farbror hertig Karl (sedermera Karl IX) till riksföreståndare, men maktkampen mellan dem blev snart öppen. När Sigismund återvände till Sverige 1598 för att återta kontrollen utbröt inbördeskrig, som kulminerade i slaget vid Stångebro utanför Linköping samma år.

Sigismund besegrades av Karl och förlorade därmed den svenska kronan. År 1599 avsattes han formellt av riksdagen i Stockholm och återvände till Polen, där han fortsatte regera fram till sin död. Under hans polska regeringstid stärktes kungamakten och handeln, men Sverige och Polen gled allt längre ifrån varandra. Konflikten mellan de båda rikena skulle senare utvecklas till de långvariga polsk-svenska krigen under 1600-talet. Under dessa år ledde Sigismund också den långa belägringen av Smolensk (1609–1611) mot Ryssland. Efter en hård kamp erövrades staden av de polsk-litauiska styrkorna, vilket tillfälligt stärkte hans prestige men fick begränsad politisk effekt.

Efter avsättningen försökte Sigismund flera gånger återta makten i Sverige för sig själv och senare för sin son, prins Vladislav, men utan framgång. Han förblev en trogen katolik och betraktade hela sitt liv Sverige som sitt förlorade arv. Sigismund avled den 30 april 1632 i Warszawa. Hans regeringstid i Sverige blev kort och fylld av splittring, men den fick långvariga följder – den avslutade Vasadynastins enhet och öppnade vägen för den svenska stormaktstiden under Karl IX och Gustav II Adolf.