Gustav II Adolf – De tyska protestanternas glädjebetygelser över Gustav II Adolfs segerrika kamp mot trosfrihetens fiender 1632

En liten men naggande god medalj som sällan förekommer till försäljning. Denna variant i bly/tenn är tidigare odokumenterad i både Delzanno/SKM och Hildebrand/HK. Åttakantig. Okänd gravör.

Denna medaljer skapades för att hylla Gustav II Adolfs framgångar i det trettioåriga kriget, särskilt hans seger vid Lützen/Breitenfeld mot en överlägsen armé. Den symboliserar de protestantiska tyska områdens tacksamhet för kungens stöd mot den katolske kejsaren. Åtsidans inskription är hämtad från sjunde kapitlet i Domarboken, ur berättelsen om Gideons seger över midjaniterna. Fritt översatt från latin: “Herrens och Gideons svärd”.

Kvalitet: Frånsida 1+, åtsida 1/1+. Slitage.
Metall: Tenn/bly
Vikt: 2,27g
Storlek: ca 22 x 21 mm
Sällsynthet (SKM): GAg:R/1, Ag:R/9
Referensverk: Delzanno/SKM: 87(var) · Hildebrand/HK: 64

Åtsida:
Konungens inramade, något högervända bröstbild.

Frånsida:
GLADIVS DOMINI ET GEDEON 1632

Gustav II Adolf 1594–1632 (Konung 1611–1632)
Gustav II Adolf föddes den 9 december 1594 på Stockholms slott som son till hertig Karl (senare Karl IX) och drottning Kristina av Holstein-Gottorp. Han besteg tronen 1611 endast 16 år gammal, mitt under tre pågående krig mot Danmark, Ryssland och Polen. Hans regeringstid blev kort men avgörande – på bara två decennier förvandlade han Sverige till en europeisk stormakt. Han gifte sig 1620 med Maria Eleonora av Brandenburg, och tillsammans fick de dottern Kristina, som senare blev drottning med ett fascinerande livsöde.

Som regent var Gustav II Adolf en reformator både i fred och i krig. Han stärkte statsförvaltningen, införde mer effektiv beskattning och skapade ett modernt utbildningssystem. Uppsala universitet återfick kungligt stöd och flera nya läroverk grundades, bland andra universitetet i Dorpat (i nuvarande Estland). Inom ekonomin främjade han handel och gruvdrift, särskilt järnexporten, som blev en viktig inkomstkälla för staten. Han reformerade även rättsväsendet och lade grunden till en mer enhetlig lagstiftning.

Gustav II Adolf är mest känd som fältherre och militärstrateg. Han moderniserade armén med nya taktiska principer där rörlighet, eldkraft och disciplin kombinerades på ett sätt som revolutionerade krigföringen i Europa. Hans närmaste krets av ledande män – med rikskanslern Axel Oxenstierna samt generalerna Lennart Torstensson, Johan Banér och Gustav Horn – gjorde den svenska krigsmakten till en av kontinentens mest effektiva. Under trettioåriga kriget vann han berömda segrar vid Breitenfeld (1631) och Lützen (1632), där han dock stupade mitt i strid. Hans död blev en symbolisk vändpunkt, men hans arv levde vidare i de militära och politiska system han byggt upp.

Under hans regeringstid stärktes också statens inre struktur. Axel Oxenstiernas förvaltningsreformer gav Sverige ett stabilt ämbetsmannaväsende, och Gustav II Adolfs religiösa övertygelse formade Sverige som protestantiskt rike. Han blev i eftervärlden känd som “Lejonet från Norden” – en hjältekung och försvarare av den lutherska tron. Gustav II Adolf dog den 6 november 1632 i slaget vid Lützen och begravdes i Riddarholmskyrkan. Hans minne firas fortfarande på Gustav Adolfsdagen varje år, som en påminnelse om den kung som gjorde Sverige till en stormakt.

Hildebrand: “Utomordentlig var den hänförelse Gustaf Adolfs ädla personlighet, tapperhet och krigslycka väckte bland Tysklands förtryckta invånare. Man ansåg honom som Guds utkorade redskap, en annan Gideon, sänd till deras räddning. Dessa tänkesätt uttalades icke blott muntliyen och skriftligen, utan äfven på en stor mängd minnespenningar, slagna eller gjutna till lians ära. I afseende på dr flesta bland dessa är icke möjligt att afgöra, om de tillkommit före eller efter slaget vid Leipzig eller med särskildt afseende på denna för Tysklands frihet vigtiga ocli för Svenska Konungen och Svenska hären ärorika seger. Det har derför synts mig riktigast, att i en grupp sammanföra dessa minnespenningar, hvilka alla tillhöra de)i korta tiderymden 1630—1632. En ocli annan är försedd med ögla, hvilket antyder att sådana blifvit burna som hederstecken eller ett slags amuleter.”

Åtsida: Utan inskrift. Konungens bröstbild nästan framvänd, i kyller, inom en dubbel, strierad rand.

Frånsida: GLADIYS DOMINI ET GEDEON. En hand ur skyn håller ett upprätt svärd genom en öppen krona. Vid sidorna av svärdet: 1632. Nederst två stjärnor. Texten är från sjunde kapitlet i Domarboken, som skildrar berättelsen om Gideons seger över midjaniterna. Fritt översatt “Herrens och Gideons svärd”.