Karl XII – Konungen går med sin här över Dünafloden och segern vid Riga över sachsiska/polska/ryska trupper 9 juli 1701 – Spännande hybridprägling med annan åtsida!

En fin liten medalj med sällsynt stampkombination och metallvariant i försilvrad koppar. Hybridpräglingar, det vill säga medaljer där man avsiktligt eller oavsiktligt har kombinerat en åtsidesstamp med en frånsidesstamp (läs mer om detta längre ner) som normalt inte avsetts kombineras, förekommer ganska ofta för Karl XII:s medaljer. Hybridpräglingar är spännande. Har det skett av misstag en “dålig dag”? Eller tillverkade man kanske ibland “nya” medaljer för att sälja vid sidan om till intresserade samlare? Frånsidan visar dock att det rör sig om en medalj till minnet av när konungen går med sin här över Dünafloden och segern vid Riga över sachsiska/polska/ryska trupper 9 juli 1701.

Slaget vid Düna, även känt som Övergången vid Düna eller Slaget vid Riga, var ett fältslag under det stora nordiska kriget. Slaget skedde 9 juli 1701 vid floden Düna, norr om Riga, Lettland, mellan kung Karl XII:s svenska armé och en polsk-sachsisk armé. Ett halvår tidigare hade Karl XII segrat i Narva, och man hade även fått förstärkning med 10.000 man – vilket säkerligen bidrog till att den svenska armén vann en avgörande taktisk seger vid Düna.

Kvalitet: 1/1+ Senare prägling med stampspricka och korrosion. Extra tjock medalj (2,5 mm) för sin storlek.
Metall: Försilvrad koppar
Vikt: 12,77 g
Diameter: 28 mm
Sällsynthet (SMK): Tidigare odokumenterad stampkombination i Delzanno/SMK
Referensverk: Delzanno/SKM: 213/218/238+107 · Hildebrand/HK: 138/142/155+70

Åtsida:
Karl XII:s högervända porträtt
Åtsidan är graverad av Bengt Westman och har använts för tre olika medaljer:
1. En blommande Aloeplanta på kungliga rådet greve Nils Gyldenstolpes gård Noor i Knivsta socken i Uppland år 1708-1709
Hildebrand 138 / Delzanno 213b
2. Greve Magnus Stenbocks seger över danska hären vid Helsingborg den 28 februari 1710
Hildebrand 155 / Delzanno 238b
3. Svenska folkets välönskningar och förhoppningar följer hjältekonungen
Hildebrand 142 /Delzanno 218b

Frånsida:
Konungen går med sin här över Dünafloden och segern vid Riga över sachsiska/polska/ryska trupper 9 juli 1701
En lagerkrans i centrum
Ingår med annan åtsida (Hildebrand 70 / Delzanno 107b) i Karlsteens elevers regentlängd (Karlsteens 2:a regentlängd)

Karl XII 1682–1718 (Konung 1697–1718)
Karl XII föddes den 17 juni 1682 på Stockholms slott som son till Karl XI och drottning Ulrika Eleonora den yngre. När fadern dog 1697 blev han kung endast 15 år gammal. Redan i början av sin regeringstid ställdes han inför stora prövningar – kort efter trontillträdet gick Danmark, Polen och Ryssland till gemensamt angrepp mot Sverige i det som skulle bli det Stora nordiska kriget. Den unge kungen svarade med beslutsamhet och militärt geni. Han ledde själv sina trupper och besegrade fienden i flera slag, bland annat vid Narva 1700, där den svenska armén trots kraftigt underläge vann en överväldigande seger.

Efter framgångarna i Baltikum riktade Karl XII sina ansträngningar mot Polen och Sachsen. Under flera år förde han krig i Centraleuropa och tvingade den polske kungen August den starke att avsäga sig tronen. Men hans långa fälttåg förde honom allt längre bort från hemlandet. När han 1708 invaderade Ryssland slutade det i katastrof. Den svenska armén krossades i slaget vid Poltava 1709, och Karl tvingades fly söderut till Osmanska riket, där han tillbringade fem år i exil i Bender (Han återkom till Sverige 1715).

Efter hemkomsten 1715 försökte Karl återställa Sveriges stormaktsställning men möttes av ett utmattat land och en övermäktig fiendeallians. Han fortsatte dock att leda sina trupper personligen i Norge, där han stupade den 30 november 1718 vid belägringen av fästningen Fredriksten. Hans död markerade slutet på stormaktstiden och därefter inleddes frihetstiden i Sverige.

Karl XII var en unik gestalt i svensk historia – envis, plikttrogen och kompromisslös. Han levde enkelt, delade sina soldaters strapatser och ägnade nästan hela sitt liv åt krigföring. För sina beundrare var han en hjältekung och symbol för mod och ståndaktighet; för sina kritiker en enveten härskare vars envishet förde Sverige i ruin. Oavsett tolkning förblir han en av Sveriges mest mytomspunna och omdiskuterade regenter.